Daysend - Severance

[2004][Locomotive]

Enligt den ambitiösa biografin är tydligen Daysend megastora i sitt hemland Australien. Det är naturligtvis en skaplig överdrift. Däremot är de sannolikt betraktade som ett helt okej "up-n-coming"-gäng som har framtiden för sig - lite som våra egna Hellfueled.

Spontant känns "Severance" också rätt fräsch vid en första genomlyssning och jag tror verkligen att jag ska komma att gilla detta. Men tyvärr är Daysend smittade av samma virus som så många andra nykomlingar idag - det förhatliga Göteborgssoundet.

Vet allvarligt talat inte om jag ska bli stolt (som svensk) eller bara jävligt irriterad över den farsot till ljudbild som In Flames har kommit att sprida över världen. Missförstå mig rätt, jag gillar våra landsmän skarpt. Det är bara det att när allting låter likadant blir jag nästan illamående av leda - precis som jag skulle bli om jag käkade falukorv och snabbmakaroner sju dagar i veckan, månad ut och månad in.

Daysend är sjyssta musiker och kan visst slänga fram ett och annat gångbart riff mellan varven. Men det skiter man i när bristen på egen identitet känns så påtaglig. På samma sätt ger jag blanka fanken i om den f.d. hårdrockblaskan Kerrang! givit ”Severance” ett högt betyg (det står nämligen i biografin), detta är helt enkelt precis så blekt som betyget 4 gör gällande.

Martin Lee

Betyg: 4/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna