Deep Purple/Uriah Heep - Lisebergshallen 03

Göteborg - 27/11/03

Britter gånger två

Ja, då så var det äntligen dags. Mitt första möte med dessa britter kommer jag inte glömma på länge. När jag kom in i lokalen så hade jag missat insläppet totalt eller åtminstone med tio minuter. Detta gjorde dock inte så mycket. Tiden malde på ganska så fort när man hade några bekanta att tala med.

Uriah Heep

Det välkända riffet till Easy Livin drar igång och delar av publiken hoppar och har kul medans den andra halvan bara står och glor. Jag kan inte förstå vad det är med dem, detta är ändå en hårdrockskonsert och ingen syjunta. Uriah fortsatte med ett gäng bra låtar, låtar som The Other Side Of Midnight, The Wizard, Gypsy och July Morning. Jag har inte så förvånansvärt stor koll på Uriah Heep men några skivor har man ju, så man saknade ju några låtar, men på det stora hela var det ändå bra.

Sångaren Bernie Shaw var i mina ögon väldigt lik Helloweens sångare Andreas Deris, men nu menar jag inte röstmässigt utan utseendemässigt. Sådant är alltid kul. Mest imponerad blev jag ändå av trummisen Lee Kerslake som liknade Gandalf bakom trummorna och slog med känsla samt frenesi. Vi ska inte glömma Mick Box heller som gjorde ett utomordentligt jobb med sin gitarr.

Efter låten July Morning gick bandet av scenen för att sedan snabbt återkomma och dra av två låtar. Den sista låten de spelade var Lady In Black, en bra avslutning på en bra konsert.

SETLIST

01. Easy Livin
02. Shadows Of Grief
03. The Other Side Of Midnight
04. Stealin
05. Wise Man
06. The Wizard
07. Gypsy
08. Sunrise
09. July Morning
10. Bird Of Prey
11. Lady In Black

Deep Purple

Vilken öppning, lite riffande och sedan monsterhiten "Highway Star"! Deep Purple anno 2003 är hungriga och jakten på villebrådet tar sin start i och med "motorvägs-stjärnan", men skotten är inte långt ifrån när Strange Kind Of Woman drar igång. Publiken sjunger med och är glada men mer än så är det inte eller jo, handklappandet är väldigt presenterat denna afton och tur är väl det för stelare publik får man leta efter.

Sångaren Ian Gillan sjunger mycket bra, bättre än jag hade förväntat mej till och med, detta visar han definitivt prov på i den nya låten House Of Pain.

Låtvalet är mycket bra och det blandas friskt med nya som såväl äldre låtar. Det vi får höra denna kväll är allt ifrån Lazy till Doing It Tonight till Perfect Strangers.

Men även om Purple gör allt rätt så kan jag ändå inte få bort tanken på den ytterst lama publiken, antingen så har jag hamnat bakom "butter" och "tvär" eller så anser folk att det är helt rätt att stå helt stilla och bli helt galen om man försöker gå förbi en sådan zombie, jag blev uppriktigt sagt ledsen, detta var inte vad jag hade förväntat mej. Jag antar väl att åldern till slut tar ut sin rätt, tragiskt.

Men, men Don Airey som ersatte Jon Lord gör ett lysande jobb och jag utnämner nog hans keyboardsolo till höjdpunkten på konserten, så mäktigt och när han börjar spela introt till Star Wars ja då är det nog inte bara jag som njuter till fullo. Steve Morse visar även han hur duktig han är, och fingrarna flyger över den sex-strängade, fantastiskt.

Men allt roligt har även ett slut och denna kväll är inget undantag. Efter obligatoriska Smoke On The Water går "purplarna" av scenen och precis som i Uriahs fall så kommer de in igen och drar av två låtar. Hush är först ut och publiken verkar åtminstone gilla allsång och när sedan avslutande Black Night körs igång ja då har stället nått klimax. Det är med vemod jag lämnar Lisebergshallen, kanske hade det varit bättre med en sittplats, jag hoppas att de kommer till Sweden Rock Festival. Där vet i alla folket hur man röjer och det uppskattar jag.

SETLIST

01. Highway Star
02. Strange Kind Of Woman
03. Silver Tongue
04. Knocking At Your Back Door
05. House Of Pain
06. Lazy
07. Bananas
08. Contact Lost
09. Doing It Tonight
10. Space Truckin'
11. I Got Your Number
12. Well Dressed Guitar
13. Perfect Strangers
14. Smoke On The Water
15. Hush
16. Black Night

Johan

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Liverecensionerna