En iskall oktoberafton står eders trogne skribent frustandes och skakandes utanför porten till Sound Pollutions lokaler i Gamla Stan och inväntar sin första intervju på dryga tre solvarv. Innanför porten sitter två sjättedelar av brittiska extrema power metal-kombon Dragonforce som är i startgroparna av sin promotionturné och nu svarar på diverse hårdrocksblaskors frågor.

Med tanke på att engelskan är rostig som en sketen gammal Opel, så oroar man sig en smula för att grabbarna ska snacka lika fort som de lirar. Nu visar sig detta inte helt obefogat för de två skojfriska herrarna är så pass intensiva och rappa i käften att anteckningsblocket i det närmaste glöder under den kommande halvtimmen.

Ukrainsk-födde keyboard-fantomen Vadim är förkyld, men det har inte påverkat humöret.
   - Det är strålande, bortsett från att jag måste sörpla i mig den där skiten, säger han och pekar på en något oidentifierbart grått innehåll. Även bandets galet flinke gitarrhalva från Hong Kong, Herman Li som närapå snubblar på sin egen kalufs, är uppåt värre och båda verkar stormförtjusta i att svara på samma gamla frågor om och om igen.
   - Det är samma sak med intervjuer som med turnerandet, det blir aldrig tråkigare än vad man gör det till. Är man trist och oinspirerad som person så lessnar man väl, men den känslan har aldrig uppstått hos oss, menar Herman uppriktigt och nog har de all rätt att trivas med sin situation alltid.

Från hjärta till kraft

Dragonforce har sitt ursprung i ett ”skrik”-band som Herman och bandets andre yxman, Sam Thotman, lirade i under senare delen av nittio-talet. Båda kände behov av något annorlunda, mer melodiskt, men minst lika intensivt och började samla ihop medlemmar till det som skulle bli Dragonheart när power metal-vågen sköljde in över oss. Den då drönande Vadim hade sett gitarristerna live och snackat över ett par bärs i diskussion som gick något såhär:
   - ”You rock, dudes!”
   - ”Thanks, wanna join our new band?”
   - “Hell yeah! I can play the guitar like a god!”
   - “Nah, you can play the keyboard…”
   - “Ahh, man! I don’t wanna play keyboard, keyboards are gay! Oh, well…” Svårt att tänka sig att samme man senare blev en av genrens mest imponerande klaviaturmagiker. Snart träffade de hursomhelst falsett-maestron ZP Theart och demoinspelning följde. Efter en stor framgång på nätet med låten ”Valley of the Damned”, namnbyte från det klyschiga Dragonheart till det minst lika klyschiga Dragonforce (för att förhindra att förväxlas med skivbolag och filmer) och två väl mottagna plattor har man uppnått det mål som man hoppades på, nämligen…:
   - Massa öl och brudar, skrattar Herman. Vad annat kan man önska sig?

Dragonforces album är till bredden fyllda av helt vansinnigt snabba och innovativa solon som knappast liknar något annat. Få tillfällen har man häpnat lika mycket som första gången man hörde ”My Spirit Will Go On” och dess kaosartade, men ändå melodiska, urladdning till instrumentalonani. Man måste väl träna på gitarren varje sekund av sin vakna tid för att komma upp i den här nivån?
   - Tränar aldrig numera, vi har helt enkelt inte tid. Det eviga turnerandet och inspelning av nytt material gör att vi knappt hinner med att repa. Senaste plattan tog oss 6 månader att spela in och jag spyr på tanken att tillbringa mer tid i studio nu, erkänner Herman. Vadim fyller i:
   - Visst finns behovet att utvecklas som musiker kvar, men som det är nu får det vänta. Nya plattan kommer ut 9 januari och därefter är det ny turné på gång. Då har vi inte ens avslutat Sonic Firestorm-touren ännu!
   - Men det är ju att komma ut och spela vi vill! Om jag fick en önskan uppfylld så skulle det vara att fortsätta turnera med nya plattan för alltid!

Förbannelsen över Sverige

Dragonforce har ju inte direkt heller legat på latsidan när det kommer till turnerande.
   - Vi lirar så ofta vi får chansen, stort som smått. Det finns få grejer som går upp mot att lira ”Valley of The Damned” inför en festivalpublik, samtidigt älskar vi att spela på mindre klubbar, där vi kan kasta ut Sam i publiken!
Gruppen har skaffat sig en stor fanbase i England, där man fyller alla slags forum.

   - Publiken är väldigt varierad, men man har märkt att vi särskilt lockar punkfans som älskar drivet i musiken. Även mycket black-metal-tvättbjörnar fyller lokalerna under våra gig och öser sida vid sida med mindre utspökade metalfans. På ett ställe röjde vi och publiken så hårt att taket rasade in, hur många band kan stoltsera med det?!

Under de senaste åren har man haft Angra som support och även lirat förband åt giganter som W.A.S.P. och nu senast en Europa-sväng med Iron Maiden…
   - Men inte Sverige! Det ligger en förbannelse över det här landet! Första gången vi skulle hit, för att lira på SRF 2002, så hoppar vår trummis av samma vecka. Det blev lite panikartat när vi kallade in ett av våra fans, en kille som lirat med sitt band under Young Metal Gods-tävlingen, där vi själva agerade live-underhållning… Vadim späder på:
   - Snubben hade varit jäkligt vass bakom kaggarna och visat sig varit en lika god ölhävare som oss andra i baren, där han sedermera berättat om hur mycket han diggade vår musik. En vecka senare får han ett samtal från mig där han bokstavligen blir tvingad mot sin vilja att hoppa in som ersättare och sen gick det ju som det gick. Kanske inte festivalens tajtaste spelning nånsin…
   - Etter värre var det när vi skulle tillbaka hit i fjol för att lira på Gates of Metal, fortsätter Herman som för dagen ikläder en t-shirt med festivalens logga. När jag påmint alla andra om allting, står på flygplatsen med all utrustning och inser att passet ligger kvar hemma slogs det någon form av svordomsrekord. Givetvis var det omöjligt att ta ett senare flyg, så grabbarna fick fixa showen utan mig…
   - Vilket gick galant, bortsett från att keyboarden var det enda som hördes, men det är ju knappast något negativt, skrattar Vadim.
   - Fast turnén med W.A.S.P. gick strålande, även om deras fans inte alltid uppskattade musiken till fullo, och när vi kommer hit nästa gång så ska inget gå fel!

<< Tillbaka till Intervjuer | Fortsättning på intervjun >>