Glorious Bankrobbers - The Glorious Sound Of Rock’n’Roll

[2007][Swedmetal]

Med tanke på hur mycket jag skrivit om Glorious Bankrobbers förträfflighet det senaste året, framstår jag väl som på gränsen till mutad. Därför ska jag med en gång tillstå att jag var aningen skeptisk till det här släppet. Vad kan man väl rimligtvis åstadkomma genom att spela in gamla låtar på nytt? Det har ju nästan blivit till en otrevlig trend på senare år. För handen på hjärtat; låtar som från början är mer eller mindre felfria blir inte bättre med ”dagens teknik”. Snarare är det väl i 95% av fallen ett pinsamt bevis på att man inte har förmågan att släppa nytt relevant material längre.

Förutsättningen för Glorious Bankrobbers är knappast heller den bästa. Den senaste plattan man släppte var en liveplatta från anrika CBGB’s 1991, vilken även med dagens mått mätt är både svintajt och välljudande. Att nu 16 år senare försöka överträffa den medelst gammal skåpmat låter dömt att misslyckas…eller?

Självklart snackar jag bara skit! För det första består ”The Glorious Sound Of Rock’N’Roll” av inte mindre än fyra tidigare outgivna spår (”Rodeo”, ”B.I.T.C.H.”, ”Too Much To Touch” + ”Mum I’m A Loser”) som alla håller precis lika hög nivå som allt annat man släppt. För det andra har man haft det goda omdömet att plocka två spår (”Young Alcoholic #1” + ”Blood Shed Twist”) från den sedan länge utgångna och extremt svåråtkomliga debuten. För det tredje har man helt undvikit onödiga covers, som ju tidigare var något av ett stående inslag, och lyft fram sina verkliga pärlor ur låtportföljen.

Men den viktigaste orsaken till att den här plattan kvalar in bland de sällsynta 5%:en är att Glorious Bankrobbers aldrig har låtit bättre. Förutom en rent sagolikt potent produktion, har man tagit hjälp av Strängen och Boba från Hellacopters vilket verkligen spetsar till hela ljudbilden. Viktigast av allt dock; bandet har ryckt upp sig rent musikaliskt på alla fronter. Inte minst Olles sång, som tidigare led av ett lite småirriterande gnälligt vibrato, är så stark att jag dristar mig till att ge honom epitetet en av Sveriges just nu bästa rock’n’roll sångare.

Du har säkert redan listat ut vartåt det barkar? ”The Glorious Sound Of Rock’n’Roll” har alltsedan den damp ned i min brevlåda antagit formen av audiellt crack, vilket hittills inneburit minst en daglig dos. Jag skulle kunna mala på i ytterligare ett par hundra tecken. Detta mina damer och herrar är nämligen en klockren 10-poängare som lätt kvalar in på min topplista över världens bästa rockplattor. Jag skämtar inte; köp den här plattan eller förbli själsligt fattig.

Martin Lee

Betyg: 10/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna