Impious - Hellucinate

[2004][Metal Blade]

Lika bra att säga det med en gång; efter 2002 års "The Killer" och bidraget på Possessed-hyllningen här för leden, är mina förväntningar uppskruvade till max. Med The Crown i graven och nybärgat kontrakt hos Metal Blade känns det dessutom som om det är Impious tur nu.

CDn har inte ens hunnit börja snurra innan det första felet uppenbarar sig; konvolutet! Kanske är jag petig som nämner en sån petitess, men faktum är att hårdrockscenen alltid varit extremt beroende av sin egen estetik. Betänk också hur många plattor som släpps per år, så ter sig en hafsig förpackning som rent tjänstefel från skivbolagets sida. En cool titel som "Hellucinate" förtjänar verkligen bättre.

Men bortsett från det stinkande skalet, är det väl ändå samma gamla Impious som väntar i lurarna? Svaret är både ja och nej. Och här har vi fel nummer två; ”Hellucinate” är åt helsike för ojämn. Det börjar visserligen bra med en stenhård öppning i ”Inject”. Tredje ”Infernique” med sin överraskande falsett-refräng och titelspåret håller också mycket hög klass, liksom den furiösa thrashstänkaren ”Death_Wish_Star”. Men i övrigt når materialet inte alls upp till föregångarens klass. In Flames-vibbarna är lite för många för att det ska kännas riktigt självsäkert och avslutande 9-minuters eposet ”Suicide Park” är direkt trist.

Fel nummer tre är att Impious hittills varit katastrofalt dåliga på att turnera norr om Vättern. Kanske är det bandets management som ska ha stryk för detta, men det gör ju inte saken mer acceptabel. Uppenbarligen har man – till skillnad från The Crown – problem att förpacka och marknadsföra sin metal på ett proffsigt sätt. I slutänden kanske det inte påverkar helhetsintrycket så enormt (eller…), men det lär försvåra om man vill nå ut till den skivköpande och konsertbesökande publiken.

Trots ett antal ”fel” placerar sig ”Hellucinate” som bubblare till årsbästa-listan. Som det ser ut idag, är Impious som band dessutom ensamma utmanare till The Haunted om den svenska thrash-tronen. Det om något vittnar om vilken klass det är på musikerna i detta band.

Martin Lee

Betyg: 8/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna