Majestic Vanguard - Beyond The Moon

[2005][Metal Heaven] Här snackar vi extremt lättsmält melodiös power metal. Majestic Vanguard får Sonata Arctica och Freedom Call att framstå som dödsmetall. Inramat av lite snyggt Nordman-sound får vi Stratovarius-kopian ”The Great Eternity” på ett välputsat silverfat. ”Emotions Of A Picture” låter inte som något speciellt för världen, innan vi kommer fram till refrängen. Den sätter sig som en fästing i knävecket. Sångaren Peter Sigfridsson har för övrigt en röst som är som skapt för musiken. Johan Abelsons gitarr är sannerligen inte heller helt förtappad.

De snygga melodierna fortsätter att travas på varandra. ”Tears In Neverland” håller synnerligen acceptabel kvalitet i sitt slag. ”I Don’t Wanna Be An Actor” går dock långt över gränsen för vad som snarare är schlagerpop än hårdrock. Inte desto mindre med en riktigt potent refräng. Ungefär detsamma gäller för ”Take Me Home”. Svaga punkten är kanske att ”Mysic Eye” inte riktigt håller som episk avslutare. Den blir lite segdragen efterhand under sina dryga åtta minuter.

Efter att ha dragit igenom plattan ett par gånger kan man bara konstatera att låtmaterialet är genomgående mycket starkt och hållfast. Soundet må vara glättigt, men man blir glad, inte frustrerad som annars är en inte sällan upplevd utgång i den övermelodiösa skolan. Det var först när jag grävde vidare i min research som det gick upp för mig att Majestic Vanguard proklamerar ett kristet budskap. (Såklart är det den kristna hårdrockens svar på Bert Karlsson – Christian Rivel – som har hittat killarna.) Det kanske förklarar den själsliga frid som musiken skänker.

David Bergström

Betyg: 8/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna