Martie Peters Group - Martie Peters Group

[2005][MTM Music]

Martie Peters Group, eller MPG har beskrivits som ett nytt White Lion, bandet har också spelat förband till Mike Tramp i Europa under förra året. Då jag själv är en av få som hävdar att White Lion är ett av historiens bästa band så kändes det mycket intressant att få kolla in den här plattan. Och visst ligger det någonting i beskrivningen, Marties röst är så lik Mike Tramp ibland att det nästan känns konstlat. Men stora skillnader kan också hittas. Medan White Lions musik är uppbyggd främst på avancerat gitarrspel och en rejäl dos lekfullhet så är MPG’s låtstrukturer betydligt mer traditionellt uppbyggda. Vanliga 80-talshårdrockslåtar med Mike Tramp på sång är väl det enklaste sättet att beskriva hur det låter.

Just detta faktum gör att man inte sitter och letar efter referenser från White Lion-låtar utan kan lyssna på skivan mer objektivt eftersom likheten egentligen bara ligger i rösten. Och visst är det bra, mycket bra till och med. Hårdare låtar blandas med lugnare och gör skivan omväxlande och den tar slut väldigt fort vilket jag brukar se som ett gott betyg. Frontmannen Martie Peters huserade tidigare i ett band som heter Push, inget som jag själv har hört men då MPG beskrivs som den naturliga utvecklingen från Push så kanske även det är ett band värt att kolla upp.

Bland låtmaterialet öppnar The Beast Inside med tyngd, bra driv och en mycket bra refräng. Only Dreaming med sina snygga gitarrmelodier och Number 1 med väldigt bra sånginsats av Peters är också mycket starka kort. Som väntat har man slängt in ett par ballader också och även om de inte håller When The Children Cry-klass kanske så fungerar de utan tvekan, allra helst Hard To Choose som är skivans sista egna spår. Peters röst passar ypperligt till den typen av låtar. Min absoluta favorit på skivan kommer halvvägs in och heter Heart Is An Empty Space, en kanonlåt som borde kunna vara material för en singelhit. Avslutar plattan gör en cover på låten Dixie Toot som i original återfinns på Rod Stewart-plattan Smiler från 1974. Ett mycket trevligt coverval som tolkas utmärkt av MPG.

Alla som gillar bra melodiös hårdrock både i form av midtempolåtar med tunga gitarrer och lugnare tongångar bör kolla upp den här skivan. Har man dessutom en svaghet för röster som påminner om Mike Tramp kan man se den här skivan som ett givet köp.

Magnus Nilsson

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna