Panic Cell - Bitter Part Of Me

[2004][Copro]

Enligt uppgifter är Sacred Reichs forne sångare en synnerligen pensionerad thrash-hjälte idag som varvar familjeliv med att driva en restaurang i Phoenix. Men vore det inte för detta, samt att Panic Cell är från England och har fåniga frisyrer, hade jag kunnat ge mig sjutton på att detta var Phil Rinds nya band. Röstlikheten är slående, särskilt i öppningsspåret ”Damn Self Pity”. Guldstjärna direkt!

Förutom detta är den tydligaste referensen sentida Machine Head, ungefär som de lät kring ”The Burning Red” och ”Supercharger”. Inte helt klockrent med thrashmått mätt alltså, men – vilket ändå bör poängteras – synnerligen välspelat. Dave Chang (Hangnail, Orange Goblin) har dessutom bidragit med en riktigt fläskig och detaljerad produktion som, trots min något avoga inställning, får bandet att låta riktigt bra.

Egentligen har Panic Cell rätt gott om kvalitéer; starka refränger, snygga solon, fräna taktbyten och en jäkla tyngd. Det som saknas är den för genren så kännetecknande aggressionen. ”Bitter Part Of Me” låter helt enkelt lite för snyggt. Äkta thrash ska bita och slita, tugga och spotta. Om inte från början till slut, så åtminstone här och där för att hålla spänningen uppe.

Till nästa gång vill jag att producenten går in i och drar komprometterande anekdoter om samtliga bandmedlemmars morsor. Heter man Panic Cell ska det inte vara något jäkla mys i studion.

Martin Lee

Betyg: 6/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna