Tristania - Illumination

[2007][Steamhammer]

När föregångaren ”Ashes” kom för ett par år sedan var jag helt tagen och delade utan att tveka ut en av 2005 års två 10-poängare. Därför var det nästan en lite barnslig pirrighet som smög sig på när jag lät CD-släden glida in in till laserstrålen för ett par dagar sedan. Och där har den fått stanna sedan dess. Delvis på grund av sina meriter, men också utifrån någon sorts inbyggd vilja hos mig att ge plattan ytterligare en chans.

Som du säkert redan har räknat ut är jag inte alls lika begeistrad denna gång. Säkerligen beror det en hel del på orimliga förväntningar. Fast det har också att göra med en rätt allvarlig kursändring jämfört med sist det begav sig. Eller för att citera gitarristen Anders Høyvik Hidle ” "Ashes" var ett mer introvert album, "Illumination" representerar något helt annat”.

Jag föreslår att alla tar honom på orden. Nästan allt det Sisters Of Mercyska mörkret och de brutala black metal-anstrykningarna har resolut sopats ut ur rummet för att lämna plats åt mer lättsamma toner. Kanske är detta också skälet till att bandets growlmaestro Kjetil Ingebrethsen valde att lämna orkestern strax innan inspelniningen av ”Illumination”? Istället fyller Samaels ”Vorph” i på något ställe, men det hjälper givetvis föga när bandet så uppenbart bestämt sig för att snälla till sig.

Trots min besvikelse är ”Illumination” ändå i många avseenden en riktigt bra platta. Speciellt i slutet. Åttonde låten ”Lotus” plockar äntligen fram lite av de Sisters-toner som gjorde ”Ashes” till en sådan fullträff. Och avslutande ”Deadlands” är så magnifikt vacker att den ensam överträffar det mesta jag någonsin hört inom genren. Just därför lär ”Illumination” få åtskilligt mer tid i min stereo. Det blir spännande att se vad den tiden gör med resten av materialet.

Martin Lee

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna