METALLENS NÄSTA STORSTJÄRNOR?

Intervju med Matt Heafy och Corey Beaulieu från Trivium.


TEXT: MARTIN LEE

I hemlandet USA tillhör Trivium den där skaran unga band
som i Slipknots och Machine Heads kölvatten spås en lysande framtid.Följaktligen har man redan hunnit med att turnera land och rike runt både på egen hand och som en del av Ozzfest. En festival som det senaste året mest har blivit förknippad med den så kallade Ägg-incidenten, där en av Sharon Osbourne lejd mobb, attackerade Iron Maiden under bandets framträdande som en hämnd fär Bruce Dickinson frispråkiga mellansnack. Trivium var ett av de band
som i nämnda aktions efterspel tog tydligt parti för Iron Maiden, vilket troligtvis är en bidragande orsak till att man nu agerar uppvärmare påengelsmännens sedan länge utsålda europaturné. En annan är givetvis att man precis har en ny platta i ryggen.

The Power Of Metal fick en pratstund med sångaren och gitarristen Matt Heafy och vapendragaren Cory Beaulieu strax innan de steg på flyget hem för ett par veckors välförtjänt semester innan man ansluter lagom till Maidens första finlandsdatum.

- Att öppna för Maiden, det blir inte mycket större. Åtminstone
inte inom metal. Tittar man på Skandinavien verkar det som om Maiden är större än alla. (MH)

- Det här blir definitivt den största europaturnén för oss
hittills! (CB)

En chans som är få förunnad

Som nämndes i inledningen har bandet turnerat flitigt redan. De senaste två åren har inte mindre än 350 spelningar avverkats runt om i världen. Bland annat tre utsålda turnéer i England. Vad har varit bäst hittills?

- Allt har varit rätt bra faktiskt. På sätt och vis hade vi ingen
aning om vad vi kunde förvänta oss. Att få möjligheten att ge ut musik på en så pass stor etikett som Roadrunner innebär ju att musiken når ut till folk. Att kunna gå in i vilken skivaffär som helst och känna att "kolla, där är vår platta!" är rätt stort. Sen att göra spelningar, en del riktigt stora spelningar tillsammans med riktigt stora band, är en enorm känsla. Vi har redan fått möjligheten att åka till platser och se saker som andra inte får chansen
att göra under ett helt liv. Det är en riktigt häftig resa på alla sätt. (CB)

- Även det här, att åka på en promotionturné. Visst är det ganska
mödosamt, men den positiva sidan av det är att folk verkligen vill prata med oss. Det har inte gått en dag utan att folk har velat veta vad som är på gång, så det är ju ett väldigt gott tecken. (MH).

Finns det något som är mindre bra?

- Att vara ifrån familj, flickvänner och polare suger. Och att inte
få sova i sin egen säng eller äta det man känner för. Det finns helt klart vissa grejer som kan bli lite påfrestande. Men att stå på scen är det bästa som finns så det väger upp. Och i takt med att bandet blir mer framgångsrikt, ökar ju också de ekonomiska resurserna att lägga på bekvämligheter. Man går från att åka runt i en van till turnébuss till två bussar, till hotell till privat jet (skratt!). (MH)

Så på vilken nivå befinner sig Trivium?

- En buss, men i England har vi två. En för bandet och en för våra
egon.

Bor fortfarande hemma hos mamma och pappa

Med tanke på att alla medlemmarna precis har passerat tjugo har avancemanget till stjärnstatus gått väldigt fort, och att göra något annat än att spela har egentligen aldrig varit ett alternativ. Som en konsekvens bor alla fortfarande hemma. Något som de verkar
ha för avsikt att fortsätta med.

- Det handlar om att varva ner i en bekant miljö och ägna sig åt
privata saker. Att umgås med människor som känner en som person. Det är det viktigaste; att befinna sig i en miljö som man känner sig bekväm med. (MH)

- Vi behöver inget eget eftersom vi ändå är hemma så sällan. (CB)

- Och vi har väl inte börjat tjäna de pengarna att vi skulle ha råd
heller. (MH)

Mer thrash, mindre skrik

När jag recenserade "The Crusade" nyligen slogs jag av hur
klassiskt thrashig den lät jämfärt med "Ascendancy". Något som verkar göra herrar Heafy och Beaulieu på synnerligen bra humör. Ändå var det inte något uttalat mål i sig som påverkade slutresultatet. Att sången låter helt annorlunda var dock ett högst medvetet och naturligt val enligt Matt:

- Jag slutade skrika eftersom jag hatar att skrika. Och det finns
ingen som gillar att bli gastad åt en timme i sträck heller. När jag gick med i bandet var jag så ung (13 år) att min röst inte hade utvecklats ordentligt än. Jag var kort och gott en dålig sångare och då var skrika det enda som fungerade. Och så höll jag på år ut och år in tills jag bestämde mig för att gå till en sångpedagog. All övning och allt turnerande har gjort min röst starkare och idag kan jag sjunga. Det i sin tur ger också musiken i sig ett större utrymme. Sen har vi naturligtvis blivit bättre både som musiker och
låtskrivare.

Många gissar att "The Crusade" kommer att utnämnas till årets platta. Vad säger ni själva?

- Jag har ingen aning. Tittar man tillbaka på det så har vi gjort
vårt bästa. Det är en platta som vi är oerhört nöjda med och där vi slipper fundera över om vi skulle ha gjort si eller så. Vi kan sätta oss ned, inte som bandmedlemmar utan som metaldiggare i allmänhet, och njuta av plattan. Vi har verkligen försäkrat oss om att bli 100-procentigt nöjda med slutresultatet. Förhoppningsvis gillar andra den också, det går ju aldrig att förutsäga. Kanske blir det årets album, kanske inte? Så länge folk köper det och kommer på våra
spelningar är vi helnöjda. (CB)

Vilka plattor är med och konkurrerar om titeln?

- Nya Maiden-plattan blir en tuff konkurrent. Jag menar det är
Maiden vi talar om!(CB)

- Ja, och nya Slayer. Den är helt fantastisk! (MH)

- Men nya Maiden är helt jävla otrolig! Att ett band som varit med
så länge fortfarande kan komma ut med såna "kick-ass-plattor" höjer ribban för alla.

Musiken gör oss odödliga

Vi diskuterar olika musikaliska referensramar och
konstaterar snabbt att vi är något av periodare till mans. Matt är exempelvis inne i en tung Queen-period för närvarande, men har åtminstone haft en stor fäbless fär black metal. I det andetaget är det givetvis svårt att undvika frågan om hur Dissection-Jon Nödtveidts frånfälle har påverkat grabbarna.

- Vi hörde talas om det där. Jag menar, han tog ju livet av sig så
det är hans val. (MH)

- Jag tycker det är väldigt sorgligt när en musiker, alltså, det är
sorgligt när vem som helst dör, men när en musiker dör betyder det att man inte får höra någon mer musik från vederbörande. (CB)

- Dimebag Darrels död påverkade oss rätt starkt. Vi var ju alla
rätt influerade både av hans gitarrspel och Panteras musik. Vi har sett demlive och hört att han var en verkligt cool person. Det kändes verkligenpåtagligt, han var en av våra favoriter. (MH)

- När Chuck från Death dog, jag var verkligen ett stort Death-fan.
Det var verkligen tråkigt. (CB)

Kändes det konstigt att ställa sig på en scen efter mordet på Dimebag?

- Ja definitivt. Jag menar, den där jävla konsertlokalen.
Säkerheten är verkligen usel. Vi har spelat på den klubben, The Alrosa Villa,det är ett jävla B-ställe. Det suger. Vem som helst kan bara knalla in. Men för vår del kan vi inte låta det påverka hur och var vi spelar. Man kan inte låta den där mördaren döda musiken för alla andra. Det är som det här med flygplanskampningar. Om man slutar flyga, så låter man någon annan vinna. Att låta någon skrämma dig, så pass att du inte kan leva ditt liv som du vill medan
du har chansen, är ett stort misslyckande. (MH)

Finns det ett liv efter döden?

- Jag vet inte. Jag är ingen andlig eller religiös person, men
respekterar andliga och religiösa personer som alla andra och att alla religioner kan vara bra för olika människor. (MH)

- Jag antar att jag får reda på det den dagen jag dör. Fast det är
inget jag tänker på. Det är bättre att färsöka njuta av livet medan man har det. När man är död är det kanske som att gå och lägga sig utan att vakna igen. Eller så drömmer man bara. (CB)

- Det är verkligen inget jag tänker på fär närvarande. (MH)

- Men rent tekniskt blir vi ju faktiskt odödliga genom vår musik.
(CB)

- Det vore hur som helst jäkligt trist att återfödas som något
jäkla kräldjur, typ groda. (MH)

- Eller binnikemask! (skratt) (CB)

Drömmer om att göra album med olika musikstilar

Matt Heafy har medverkat i ett flertal projekt utanför Trivium.
Bland annat lade han det mesta av sången på producenten Jason Suecofs dödsprojekt Capharnaum. Men framförallt är han nog känd för sin medverkan som en av fyra teamleaders på Roadrunner United-plattan, där han bland annat skrev låtar åt King Diamond, Glenn Benton (Deicide) och Dani Filth (Cradle Of Filth). Några fler sidoprojekt ska vi nog inte vänta oss den närmaste tiden då allt
kretsar kring Trivium just nu. Tankar finns dock på att göra något längre fram.

- Jag har en dröm om att göra en form av samlingsplatta med alla
musikstilar jag gillar på en och samma CD. Jag skulle göra typ en pop-punk-låt, en deah metal-låt, en rap-låt, en black metal-låt och så vidare. En del skit, och en del bra. Det vore jäkligt kul att göra någon gång.

På tal om att skriva låtar; har ni redan påbörjat planeringen inför nästa platta?

- I helvete heller! Det finns två låtar över från
inspelningen av "The Crusade", men de kommer att hamna på en singel eller något. Så allt som är inspelat kommer med andra ord att ges ut. Men nu ska det framförallt bli väldigt kul att spela alla nya låtar live innan vi ger oss in i studion igen.(CB)

Är det något speciellt ställe eller land ni ser fram emot
extra mycket?

- Australien eller något av de asiatiska länderna. Fast som sagt;
nu när nya plattan kommer ut, och vi har nytt material att spela, vill vi spelaöverallt. Förhoppningsvis kommer det folk och tittar på oss som inte sett oss tidigare. Så länge vi får nya fans så blir det roligt att spela oavsett var vi hamnar. (CB)

Stora framtidsplaner

Trivium befinner sig mitt i en positiv spiral där det mesta
verkar gå bandets väg. Att turnén med Iron Maiden kommer att ge dem många nyafans på vägen är ingen styv gissning. Det nya materialet är starkt nog att stå på egna ben och med tanke på bandets entusiasm lär vi se betydligt mer av dem framöver. Frågan är var de står om fem år? Matt skrattar och pekar på papperet
med Iron Maidens turnéplan:

- Förhoppningsvis den där turnén fast med oss som headliner. Vi gör
tre utsålda jävla kvällar på raken i Stockholm!

- Vi har redan lagt grunden, förhoppningsvis kan vi få det att växa
ytterligare. Vi bör åtminstone klara av en mindre arenaturné på egen hand. (CB)

Triviums öppningsset är 50 minuter långt. Missa inte en sekund!

<< Tillbaka till Intervjuer