Intervju med Leif Edling -
basist i Candlemass

Riff på lager.

Som bekant är det Leif som skriver allt material i Candlemass. Men hur färdig kan egentligen en låt vara innan den presenteras för bandet första gången?
– Jag brukar sitta med en gitarr och skriva mina riff. Jag fyller taper-på-taper-på-taper med riff och så bygger jag låtarna därifrån. Sen drar jag till nån polare som har en studio och så sätter vi låtarna på någon form av demo-CD som man kopierar och skickar runt till bandet. Låtarna är till 90-95% klara när de presenteras för resten av bandet. Ändå blir det en helt annan pryl när alla lirar låtarna samtidigt. Det är nånting som händer när Lasse och Mappe lirar gitarr, Messiah sjunger och Janne lirar trummor som skapar den där speciella Candlemass-magin. Därför blir det en enorm skillnad även fast vi spelar låtarna ungefär som jag har demat dem. Ofta pratas det om att etablerade band nästan aldrig behöver repa, hur ofta repar ett band av Candlemass kaliber?
– När vi körde plattan blev det varannan helg fredag-lördag-söndag. Men nu blir det lite mer sporadiskt, typ två gånger i maj innan Italien och Sweden Rock. Men det brukar räcka. Mappe bor ju i Borås, så det blir lite trixigt att få till det ibland. Han har ju ungar också så man får ju byta lite med hans helger och så.
Det nya materialet skiljer sig en hel del från det på ”Dactylis Glomerata” och ”From The 13th Sun”. Har du sparat de här låtarna för den här sättningen?
– Nej va fan. Dactylis var ju en experimentell doomplatta och ”From The 13th Sun” var ju någon sorts organisk sabbath- platta ’71. Det är ju som natt och dag. Det var mest en skivbolagsgrej att de gavs ut under Candlemass-namnet för det fanns ju egentligen inget band vid den tid-punkten. Det var väldigt low-key vilket var rätt skönt, för då kan man ju göra en sån här comeback med flaggan i topp. Då lär man knappast få höra den här sättningen göra någon av de låtarna? – Nej för helvete! Såna låtar lirar vi med KRUX, det är rätt forum för det.
Finns KRUX fortfarande?
– Ja absolut! Men när vi kan göra en platta igen är en helt annan sak. Vi är väl Sveriges svar på DOWN eller nåt sånt, med en platta vart fjärde år eftersom alla är så jävla upptagna.

Allt kretsar kring musik.

De flesta med normala jobb ägnar sig åt helt andra saker privat. Hur är det för en heltidsmusiker, lyssnar du på musik privat också eller tar du en paus och är “ledig”?
– Det är det första jag gör när jag stiger upp. Till och med innan jag går upp och pissar sätter jag först på en platta. Och det är det absolut sista jag gör innan jag går och lägger mig också, stänger av radion eller stereon. Det är mycket 70- tals hårdrock. Sen lyssnade jag mycket på metal när jag gjorde den här plattan. Typ gamla Anvil, Exciter, Venom och Angel Witch och sånt. Men just nu är det rätt mycket Roxy Music faktiskt. Och jäkligt mycket Porcupine Tree i och med att nya plattan kom. Sen har jag lyssnat ganska mycket på Mark Lanegan sista tiden också, på hans ”Bubbelgum”-platta som är som nån sorts svart country. Det jag inte riktigt fixar är pop, det är för glatt helt enkelt.
Har du inga andra intressen?
– Näe, jag har ingen tid till det. Just nu är det Candlemass hela dygnet egentligen. Man lever och äter och andas Candlemass. Jag önskar att det gick nittio minuter på en timme för jag hinner ändå inte med. Men i övrigt har jag inga andra intressen. Får jag nån kväll ledig händer det väl att man går ut och käkar med en polare eller tar en bärs bara.

<< Tillbaka till Intervjuer | Fortsättning på intervjun... >>