Intervju med Björn Gelotte -
gitarrist i In Flames

En kall höstdag ringde telefonen i huset. Johan, svarade jag lite lätt nervöst. Mannen på andra sidan luren visade sig vara en sympatisk och trevlig herre. Han presenterade sig som Björn och var tydligen gitarrist i något band som kallade sig In Flames, märkligt, eller vad säger ni?

"Sitter i skrivarstugan och riffar lite"

In Flames har nyligen avslutat en stor turné och jag var således väldigt nyfiken på vad mitt intervjuoffer håller på med nuförtiden.
- Just nu så skriver vi lite nytt till nästa platta, berättar en glad Björn. Jag och Jeppe (Jesper Strömblad - gitarr förf anm) sitter i skrivarstugan och riffar lite. Vi kanske spelar in nästa år (det vill säga i år förf anm), men inget är bestämt än. Annars så håller vi på att förbereda inför giget på Hammersmith. Giget han talar om är en halvfestival med bland andra Chimaira, Lacuna Coil och Caliban. Björn säger att det är kul att vara hemma nu och spendera tid med familjen men att livet på vägarna skulle vara tråkigt ser han inte någon som helst sanningshalt i. Han menar att om han skulle tycka motsatsen skulle han inte kunna vara med i bandet.
- Vi är ju ett såpass hårt turnerande band att ibland när man har varit hemma i två veckor så känner man suget efter att dra ut på vägarna igen, berättar Björn men understryker även att familjen är mycket viktig och det är den som det är jobbigast att vara ifrån under en turné.

"Det måste kännas som en hit i våra öron"

Eftersom att In Flames nyligen har släppt ett nytt hyllat album, kände jag att jag ville veta hur det låg till med det, är det ett konceptalbum kanske, eller kan låtarna stå för sig själva?
- Musikaliskt sätt är de fristående, alla låtar vi har gjort har varit fristående, sånär som på någon där vi velat utveckla de andra spåren lite i samma väg. Det måste kännas som en hit i våra öron, förklarar Björn. Textmässigt - enligt Björns tolkning - så följer den ett tema, men det är ingen Operation Mindcrime precis. Hur är det med hans egna skapelser vilken skiva känner han mest stolthet över?
- Svår fråga, de är ju alla mina barn. Man lägger ju ner så jäkla mycket energi på varje album för att just det albumet ska bli det bästa, man måste ju kunna stå bakom albumet. "Jesterrace" är ju lite speciell för mig eftersom att det var min första erfarenhet av en skivinspelning och det var ju då jag fick lära mig allt om hur allt går till när man spelar in en skiva, den var viktig som fan, säger han.

"Folk kallar oss fortfarande för ett dödsmetallband och det är ju inte rätt"

Som de flesta vet lirade göteborgsbandet ganska snabb melodiös musik med folkmusikinfluenser innan, men på de senare albumsläppen har de nästan lyst med sin frånvaro.
- Tja, vi har väl kvar dem lite, men de är ju inte lika framträdande som på "Jesterrace" till exempel. Den plattan är mer en lyssna-på-hemma-platta där inte låtarna platsar live. Låtarna är inte skrivna för att spelas live, säger Björn. Inte skrivna för att spelas live, tänker jag ledsamt och förvånande, vad är de annars skrivna för? Nåvål, jag låter honom fortsätta.
- Det är därför vi knappt spelar något från den skivan när vi är ute och turnerar, ibland spelar vi "Moonshield" men det är allt. Nu har vi större spelrum och det kommer ju alltid finnas melodier i In Flames, det är ju det som kännetecknar oss. Nu kan vi ju utforska andra grejer och skulle vi bara låta likadant hela tiden så hade vi ju lika gärna kunnat lägga ner. Folk kallar oss fortfarande för ett dödsmetallband och det är ju inte rätt, berättar han lite irriterat. Inte det, tänker jag maniskt. Visst det är väl inte jämlikt med band som Vader men nog är det väl ändå en form av lättare döds som de spelar, men vad vill de kalla sig då?
- Ett melodiskt metalband, säger Björn med stolthet i rösten som om han precis har uträttat något betydelsefullt.

"Det ska vara lite gnabb i studion"

- Jeppe var den drivande som ville ha med folkmusikinfluenserna, hans far är ju folkmusiker så det var ett naturligt val för honom och jag hakade ju på. Nu är det mer att alla får jobba och slita med sina idéer. Man får fajtas för sin sak, det ska vara lite gnabb i studion, det är bra, poängterar Björn med ett litet skratt.
- Han vill ju även gå mot hårdare tongångar nu. Vi vill inte måla in oss i ett hörn genom att göra samma platta hela tiden. Hur kul är det att ha gjort samma album i fjorton år och sedan sitter man där med skägget i brevlådan. Kolla bara på Maiden de kör ju sitt race och de lyckas ju bra med det, hur kul tror du det hade varit om de hade gjort en ny "Powerslave" eller "Piece Of Mind" hela tiden, säger mannen på andra sidan luren. Men vänta lite nu, Maiden? Är det inte precis det Maiden gör, de sviker ju inte sin redan ingångna stig med ett tum åt fel håll. Jag orkar inte kommentera detta och fortsätter till nästa fråga som lyder: vilken In Flames platta skulle du rekommendera till en ny In Flames-lyssnare? Björn tänker lite innan han svarar.
- En helt ny, som ska gå på en konsert med oss?. Tja, eller en som bara vill lyssna på er, svarar jag plikttroget. - Då får det faktiskt bli den senaste skivan, säger Björn diplomatiskt. Oväntat svar tänker jag sarkastiskt, men strängbändaren har faktiskt en mycket bra motivering.
- Om det är live, för det är ju den som vi spelar mest av. Sedan kan man gå bakåt, om man plockar upp en av våra tidigare skivor, kommer man man ju bli besviken i och med att de inte har - läs, nästan inte har - något existensberättigande alls i setlisten nu för tiden. Läs vidare, se nedan.

<< Tillbaka till Intervjuer | Fortsättning på intervjun... >>