Gamma Ray - Skeletons In The Closet

[2003][Sanctuary]

Historien om tyska Gamma Ray borde de flesta känna till? Åtminstone om man diggar melodiös speed metal. Men för de ovetande kan ni läsa historien - här.

Tyskarna har i mitt tycke enbart släppt bra skivor, ända sedan debutalbumet Heading For Tomorrow har de hållit en hög klass på sina verk. Detta är Gamma Ray´s andra livealbum. Men skillnaden på det här albumet och deras tidigare liveskiva, Alive´95 är att ingen låt ifrån den skivan är med på Skeletonsskivan. Undantag finns dock, No Return och Last Before The Storm är med på den japanska utgåvan av skivan!

Idén till Skeletons In The Closet utgjordes av Gamma Ray själva, de ville ge något till sina fans. Så dessa fick rösta fram de låtar som skulle vara med på live-albumet. Kruxet var dock att låtarna som de röstade på skulle vara så att säga "rare-tracks", de vill säga inga låtar de normalt spelar. Tänk dej en livekonsert med Iron Maiden där de inte spelar The Number Of The Beast tex, det var konceptet. "Skelett-turnen" bestod endast av ett fåtal spelningar och beklagligt nog så nådde ingen norden. Gammastrålarna består idag av Kai Hansen (Sång, Gitarr) Dirk Schlächter (Bas) Henjo Richter (Gitarr) och Daniel Zimmerman (Trummor). Alla sköter sina uppgifter ypperligt och Gamma Ray har verkligen mycket kvar att ge.

Skivan öppnar starkt med låten Gardens Of The Sinner ifrån Powerplant´99. Mycket bra låt, men kanske en lite seg öppning i alla fall fram till refrängen. En snabbare låt hade nog varit ett bättre val, nåja so far so good. Introt till Rich And Famous ljuder ur högtalaren och detta visar sej vara en riktig killer, att Kai ändrar texten lite gör det hela till en ännu roligare upplevelse. Bidraget ifrån Land Of The Free´95 kunde i och för sej varit bättre, låten vi bjuds på är den aningen lite sega All Of The Damned, det hade varit roligare med till exempel Salvations Calling eller Gods Of Deliverance.

Men det är ju trots allt Gamma Ray vi snackar om och de har en väldigt hög lägstanivå! Andra favoriter på första discen är den allsångsvänliga Heavy Metal Universe, som känns given i setlistan även framöver. Långköraren Armageddon är också värd att nämnas dess armé av tempoväxlingar och sköna riff förhåller sej som en av tyskarnas bästa låtar.

Disc två känns nog lite bättre än första skivan. Razorblade Sigh öppnar och följs av de snabba låtarna Last Before The Storm och den Painkiller-liknande The Heart Of The Unicorn, där Hansen visar vilken duktig sångare han faktiskt är. Den klassiska Helloween-låten Victim Of Fate följer upp, och det med bravur! En rejäl käftsmäll är vad det är. Härligt!

Det som sänker plattan lite är Daniel Zimmermans trumsolo vilket avslutar första skivan. Det blir lite av ett antiklimax. Betyget vägs dock upp av den otroligt vackra The Silence, som visar Gamma Ray ifrån deras bästa sida. Kort och gott ett jäkligt bra live-album som gott kan mäta sej med de stora. Up The Raaaaaaays!

Johan

Betyg: 9/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna